Tänk om jag var fin, underbar och att någon älskade mig av hela sitt hjärta, tänk hur mycket lättare mitt liv skulle bli då! tänk hur all sorg om mamma och Sarah och Samuel och familjen skulle släppa iaf för en stund. Tänk om det kunde hända så en dag. Tänk om jag var lycklig på riktigt, jag försöker vara lycklig varje dag men sen när jag kommer hem så är jag den olyckliga person igen, detta har pågått i 4½ år att vara lycklig när man är runt folk men olycklig när man kommer hem och sitter där i sin ensamhet och gräver ner sig för ingenting!

Jag är lycklig som har mina vänner och min familj! DET ÄR JAG VERKLIGEN!
Men de fattas någon som faktiskt älskar mig på riktigt, de man drömmer om som man vill ska bli verklighet. Men eftersom man inte är perfekt för någon så kommer det antagligen aldrig hända.

Detta är känslorna som jag behövde få av mig just nu! så tro inget egentligen, de bara känns såhär ibland.