Jag skulle vilja göra allt som jag tänker, men det går ju inte. Just nu vill jag inte mer, jag vill inte ha dessa tankarna. Ni vill inte veta vad för hemska äckliga tankar jag tänker, asså jag menar det, dom är hemska! Att hata, hata, hata. Jag hatar att hata. Jag har så fruktansvärt mycket ilska, och den får aldrig komma ut. Jag sitter och sparar på den hela tiden. Men när kommer den ut? Jag försöker tänka positivt i varenda JÄVLA SITATION JAG HAMNAR I! Men vafan, nu har det blivit lite väl mycket det sista. Allt jävla död, se sorgen hos alla människor jag träffar, att se dom lida lika mycket som jag har gjort får mig att minnas till de värsta tiderna i mitt liv.. och nu går jag för långt med denna texten.



Mamma just nu saknar jag dig så hjärtat svider och tårarna rinner.

Och fan jag orkar inte med någon som verkligen försöker stöta på en och ALDRIG kommer att lyckas! HATAR NÄR NÅGON ÄR FÖR MYCKET PÅ, FATTA LÅT MIG VARA!!!!!!!!!!!!!