Historien om tatueringen

Har ju äntligen gjort min tatuering av en Pegasus.
Varför en pegasus?
Jo för att min mamma hade en på bröstet, en väldigt liten en. Men jag tyckte så mycket om den som liten så jag bestämde mig för att göra en redan då. När jag började komma upp i lite äldre år så kändes de inte som en lika lyckad idé, då ville jag göra något eget, något som jag älskade.
Eftersom jag inte fick tatuera mig förens jag var 18 år så hade jag gott om tid att bestämma mig.
När jag var 9 år så hamnade min mamma i en fruktansvärd sjukdom som kallas cancer. Hennes cancer var Myelom och sitter i ryggmärgen. Den bryter ner de mesta rätt så regält. Under olika tider på åren åkte mamma in och ut från sjukhuset. Hon mådde ofta dåligt och skällde och jämrade ofta över att hon var sjuk. Mycket på mig eftersom jag var äldst och fick ta mycket ansvar och hjälpa till. Hon skämdes mycket efteråt och sa alltid att hon älskade mig efter vi bråkat (typ varje kväll xP). I slutet av 2004 eller i början av 2005 blev mamma så sjuk efter en cellbehandling att hon var tvungen att ligga på sjukhuset i flera månader. Det var inte säkert att hon skulle klara sig då cancern hade blivit värre. Mammas muskler hade brutits ner efter ett tags liggande på sjukhusbädden. Efter ungefär 2 månader blev mamma på bättringsvägen och kunde iaf prata igen. Sen den 2a April 2005 så hade mamma blivit så bra att hon iaf kunde ta sig till toaletten själv. När sköteskan kommer in i mammas rum ser hon henne ligga tvärs över sängen utan att andas. Medans detta hände var jag hos en bekant i Frillesås vid namn Camilla. Jag hade haft ont i magen hela dagen. Jag visste att något hade hänt eftersom Markku (pappa) skulle åka till sjukhuset och kom inte tillbaka på hela dagen. När han kommer tillbaka har han tårar i ögonen och kramar om mig. Då förstod jag att hon var borta. Min mamma.
Nu när jag är 18 år har jag äntligen gjort något som jag vet att mamma är glad över. Jag är så jävla stolt! Denna är för henne! Nu vet jag med säkerhet att hon alltid finns med mig.
Hon var fanimej vacker!

Kommentarer
Postat av: jossan

jag älskar dig! din mamma hade varit så jävla stolt över dig och det hoppas jag att du vet. <3

2011-02-20 @ 21:04:26
URL: http://kaptenbob.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0